/ Elsa /

Ett år senare...

Det har snart gått ett helt år sen Elsa tog sin sista cytostatikados. Efter det har hon återhämtat sig bra eller hyfsat iallafall. Blodvärdena har varit stabila sen dess och ligger på en normal nivå. Hon har fyllt på vacciner enligt plan och ska snart ta sin mässlingdos och vi ska även vaccinera henne för vattkoppor. Vi känner att det är så onödigt att utsätta henne för det, hon klarar av att få viruset men det är ändå väldigt jobbigt att få det. 

Hela vintern och våren var Elsa väldigt mottaglig för virus och det är hon fortfarande. Hon blir aldrig sjuk, sådär ordentligt sjuk med hög feber utan det låg oftast strax under 38 och retades. I flera veckor höll det på i mars och april, vi fick ju panik och läkarna nämde att man kanske ska ta ett benmärgsprov. 
De var då som den totala utmattningen slog läger hos oss, 2,5 år av psykisk stress och rädsla helt utan återhämtning slog ut en. 
Elsa började må bättre under våren, vi åkte på en rehabresa som vi fått av cancerrehanfonden. Resan gick till gran Canaria och tjejerna lekte med Lollo o bernie hela veckan. Fokus var bad, glass och relax. Vi njöt men själv så funkade man inte längre, sjukskrivningen kom. Vi som trodde att nu äntligen ska vi leva. Nu måste vi lära oss att leva efter sina egna begränsningar och hitta återhämtning. Det är svårt då man gått på reptilhjärna så länge, skjutit sig själv åt sidan för att det ska fungera. 

Sommaren gick och vi har tagit det väldigt lugnt, vi mörker att tjejerna även gillar att köra det spåret med. 
Nu går Elsa sitt första hela år på förskolan som även är hennes sista. Undrar om hon kommer att va med på sommaravslutningen denna gång, hon har missat alla hittills. Hon älskar sin förskola och är stolt över den. Hennes kompisar är bäst och fröknarna är roliga säger hon själv. Dock så orkar hon inte fullt ut. Är det väldigt mkt i början av veckan så är hon helt slut framåt ons/tors och vi får vabba. Eller så få hon feber, Fisfeber. Hon har genomgått en rejäl provtagning som var bra till ens stora lättnad. I augusti tappade Elsa hälften av sitt hår och har varit rejält håglös så det blev många stick igen. I samma veva så tyckte inte försäkringskassan att vi skulle vabba längre och mamma skulle jobba. Det blev lite jobbigt när Elsa ligger utslagen i soffan med feber och ont i magen.
Nu i november är hon fortfarande trött, går 3-4 dar på förskolan men kortare dagar. Som förälder går såklart våra barn först och jobb mm får gå i andra hand. Efter snart 3,5 år är jag forfarande inte tillbaka på mitt jobb men får acceptera att göra ngt man inte vill för att det ska fungera. När Elsa fungerar så fungerar jag. 
Livet, det kommer tillbaka men i myrsteg.

Mvh Tove 
Vi har gift oss och tjejerna var näbbar ❤️

Kommentarer (0)
All / Lolloochbernie / Superheroelsa / ajabajacancer / akut lymfatisk leukemi / barncancer / blod / blogg / bröllop / cancerrehabfonden / ettår / familj / feber / förskola / grancanaria / kompisar / leukemi / näbbar / ont i magen / provtagning / rehab / sommar / syskon / utmattningssyndrom / återhämtning