/ Hemma /

Selektiv mutism

I tidigare inlägg har jag skrivit litegrann om storasyster Ebba som fick en diagnos själv under Elsas behandling. Tänkte berätta lite hur det utvecklat sig.
Troligtvis så var det Elsas tillstånd som utlöste det hela.

Ebba har alltid varit tyst och tillbakadragen, hon började prata sent och då på sitt egna sätt. Det mesta lätt di do da, "Da di dada?" ska vi bada? tex. 
Redan i tre års ålder så började vi gå till en logoped, helt verkningslöst för Ebba sa inget. Hon pratade inte annars heller förutom hemma. Sa vissa ord på förskolan, tyst till läraren. 
En månad innan Elsas diagnos, Ebba var fyra år, så glömdes hon på förskolan. Hon satt på toa medans resten gick på utflykt.
Så i en timme var hon själv. Hon berättade för oss att hon kände på dörrar men alla var låsta. Hon hade ju varit på toa, fick torka sig själv och hon kan fortfarande, efter 2,5 år, berätta om att hon blev lämnad så hon lärde sig att torka sig själv. Till slut hade hon lagt sig på soffan med sin nalle och somnat. Tryggt kanske, sa läraren. 
Men Ebba somnade alltid när hon utsattes för stress och panikgråt när hon var mindre. Förutom ilskan och besvikelsen så gick ju hjärtat sönder på en.
Ebba slutade nu att prata helt på förskolan samt utanför hemmet.

Efter det började en utredning på Ebba, BUP  kontaktades (de gjorde inget) och vi fick en remiss till en specialist logoped, Ebba har nog Selektiv mutism?! 
Hela maj läste vi på om SM samtidigt som Elsa började bli sjuk, nästan varje dag. 
Sen insjuknade Elsa på riktigt och allt lades på vänt.
Vid det här laget så hade hon slutat prata med alla, förutom mamma, pappa och Elsa. 

Selektiv mutism är talängslan som kommer från ångest. Personen har ofta ett hyffsat bra ordförråd och kan prata. För Ebbas del så har hon även en fonologisk språkstörning. Svårt att ljuda alla bokstäver korrekt.
En person med SM kan uppfattas som oförskämd och ointresserad, de hamnar ofta utanför då inte hänger med i grupper.
De VILL tala med ljudet fastnar och de står bara helt tysta. Det enklaste sättet att få ngt svar är att ge en ja eller nej fråga alt ge två alternativ. Aldrig pusha på att de måste prata, då får man definitivt inget svar, knappt en blick. 

Som förälder till ett tyst barn är det tålamod som gäller. Tyvärr är det något som saknats hos oss senaste två åren och Ebba har blivit så åsidosatt. Men hon har gått hos logopeden regelbunden, vissa veckor 2gg för att det måste gå.
Samtidigt genomgick Elsa de tuffare  behandlingarna med allt som hör till.
Första hösten satt vi inte ens på logopedens rum, hon och jag pratade medans Ebba och Elsa lekte med något annat. Ebba tittade inte ens på henne. Efter några månader så började de spela spel. Det var jättekul tyckte Ebba men hon var knäpptyst. Pekade bara. Pekade gjorde hon även på förskolan. Ibland pratade hon med en kompis om ingen annan var med. 
Sen var hon helt knäpptyst. Överallt förutom hemma, där pratade hon sönder oss. Och vi förstod ofta inte vad hon sa pga språkstörningen. Allt var bara ett långt bråk, tårar och skrik. Vi förstod ju inte vad det var som hon ville berätta om dagen. Alla frågor som en femåring har rann ut i sanden. 
Efter ett år hos logopeden så hade Ebba inte sagt ett ljud, bara pekat.

Sen bestämde vi att vi måste byta miljö, ingen i familjen mådde bra och vi kände att vårat välmående går först. Före avstånd till jobb. Som blev helt fel för en i familjen. 
Efter en sommar i Småland så började Ebba på en ny förskola, ett föräldrarkooperativt Montessori. Vi var tveksamma då vi kände att vi inte kommer kunna vara så tillgängliga för kooperativet. Men det var den platsen vi fick.

Men det året som Ebba fick på Montessori gav henne så otroligt mycket. Tryggheten som nummer ett, samt att hon utrymme för sin egen utveckling. Ebba började prata igen, litegrann. På Lucia stod hon och sjöng i tåget. Hon har tidigare år stått med ihopknipna läppar och hållt fröken hårt i handen.

Vi började gå hos en ny logoped ganska snabbt efter flytt och där började vi om från början. Med spel och Ebba var knäpptyst i flera månader.
Utan press och med en fantastiskt förskola så lossnade det successivt under våren. Då hörde vi hur dåligt och svårt hon har för att ljuda både vokaler och konsonanter.
Hon gick regelbundet hos logopeden hela våren. Under sommaren så mognade Ebba, fick en helt ny syn på saker. Nu när skolan började så var man som föräldrar livrädd för att hon kommer sitta själv medans klasskompisarna leker. 
Men man märker hur bra Ebba mår i skolan. Det är hennes, bara hennes. Ingen lillasyster som snor uppmärksamheten.
För någon vecka sedan kom segern. Ebba hade räckt upp handen och svarar på en fråga. Inte jättehögt men hon gjorde det! 
Nu rullar det på och hon ifrågasätter varför andra barn inte säger ifrån eller svarar på frågor.
Som att hon glömt hur det är. 
Hon har fortfarande kraftiga talsvårigheter men hon kör ändå.
Det spelar ingen roll, hon vill bara ha kul och leka med kompisar. 

//Tove
❤️












barn / bup / familj / förskola / logoped / selektiv mutism / skola / syskon / utanför / utanförskap / ångest