/ Elsa /

Färdigbehandlad!!! Elsa vann över leukemin🌟

(null)

Här är hon, hon som är klar och överlevt cancer! Superhjältarnas superhjälte❤️❤️❤️




I lördags tog hon sista dosen med cytostatika,  den rosa sörjan som är så god tycker Elsa. Hon säger tom att hon kommer sakna den samtidigt som hon lägger huvudet lite på sned och putar med underläppen. Jag erbjuder henne hallonyoggi i sprutan om hon saknar det för mycket. 
Känns lite dubbelt nu när det är över. Cytostatikan som hon tagit varje dag sen oktober 2016, då vi gick in i underhållsfasens första del, den medicin som doserats efter blodprover som tagits varje/varannan vecka betonande på var hon legat. Den stoppas helt nu. 
Det är dom vita blodkropparna som styrt allt. Inte under 1,5 för då pressas hon för mkt samt att det medför andra risker, inte över 3 för då kan eventuella leukemiceller få fäste. Dock har  Elsa legat över 3 hela andra sommaren för hon inte tålde sitt underhåll. Men då hade hon precis kört 13 månader med intensiv cytostatika intravenöst. 

Så nu är det slut med cyto och hon står utan skydd. Hon har fått gift så länge så om det fanns någon liten dum cell som gömde sig ska även den ha dött. 
Men, det finns ett men och det heter återfall.
Det är det största huvudbryet nu och det kan nog äta upp en om man fokuserar för mycket på det. Läkarna vill inte säga frisk utan färdigbehandlad och dosan ska sitta i 2 år till då risken för återfall minskar. Vi får liksom nöja oss med det och vara glada för att hon klarat sig så pass bra. Nu ska vi åter till livet, till vardag, planering med jobb och förskola/skola.

Elsa har fått ett läkarintyg till juli så att hon får chansen att komma tillbaka i sin takt. Vi går in i värsta infektionstiderna på året och Elsa kommer att vara pressad i sitt immunförsvar ett bra tag till. Hennes benmärg är bra sliten efter 2,5 år med cytostatika och vi är informerade om att det kan svaja ett tag och återhämtningsprocessen ser väldigt olika ut för alla barn. Jag själv ska försöka komma tillbaka till jobb och hoppas att det kommer fungera i kombination med Elsas återhämtning. 

Hur det känns? Jag vet inte än, svårt att smälta och ställa om det som varit men vi är på väg. Man är enormt trött på alla sätt, den psykiska delen är nog mest påverkad pga av det lätt slentrianmässiga vardagen man levt i. Inga direkta utmaningar som tickat igång en, förut gjorde vi mer men vi känner oss så klara med allt pyssel och kreativ verksamhet här hemma så det har blivit tristess. 
Tröttheten i kroppen är nog en påverkan av det andra ändå.
Man har ändå utsatts för extremt trauma som vi bearbetat under åren men det är fortfarande sår som ska läkas och nya minnen ska skapas.

❤️




ajabajacancer / akut lymfatisk leukemi / barn / barncancer / blod / blodstatus / cancer / cancersurvivor / canceröverlevare / cytostatika / familj / leukemi / livet / superheroelsa / vardag