/ Elsa /

Världens bästa storasyster!

När jag var fem år så var det nog fullkomligt kaos i mitt liv även fast jag inte märkte det. Kan tänka mig att mina föräldrar oroade sig mer än vad jag gjorde. Själv trodde jag nog att det är såhär det ska vara.

Det var när jag var fem (typ) som mina föräldrar separerade och jag åkte på semester till Italien med min mamma. Jag hittade en docka i en flyttkartong häromdagen som vi köpte i San Marino. En rosa med en stor fluffig kjol och ett vackert målat porslinsansikte. Jag skulle ha valt den gröna stället, den var ju så mycket finare. 

Jag funderar väldigt mycket på hur Ebba mår, vad hon tänker på, hur påverkas hon av vår situation. Jag vet och hon med att Elsa går först, hon säger det själv. Men nu när det ändå börjar normaliseras litegrann så försöker jag verkligen att prioritera Ebba. 
Hon har så otroligt många funderingar som stannar kvar inom henne. 
Hennes tal börjar bli bättre men det är vissa ord som fastnar och då låser sig allt. Hon blir så frustrerad när jag inte förstår henne. Så många frågor och diskussioner som inte blivit av pga hennes tal och mitt tålamod som varit under botten. Det är på väg tillbaka men åker ner ibland och fastnar där.
Jag funderar på om hennes självkänsla och självförtroende går i botten för att hon inte fått så mycket respons sista tiden, 
En femåring har så mycket känslor och dom måste få leva ut. Inte en mamma som inte orkar lyssna på henne på riktigt när det brakar. 

Det börjar bli bättre även fast vi forfarande har dom där riktigt jobbiga sekvenserna när allt går åt skogen. Hon har ett stort behov av kontroll, att känna att hon själv ska kunna påverka. Vi bråkar extremt mycket om påklädning och att skynda sig. Varje dag kommer vi försent till förskolan. Det spelar ingen roll hur tidigt vi går upp. Det låser sig för det ska vara på ett visst sätt. Man försöker sätta ner foten och det bara spårar ur totalt. Ju mer vi styr henne desto värre blir det och vi kommer aldrig iväg. 
Det slutar alltid med kaos och tårar. 
Men när vi väl kommit iväg så är hon glad igen och vi tar en promenad på en kvart till förskolan. Känns som att den lilla stunden på femton minuter släpper all spänning som var innan. 

När Elsa är trött och bara skriker och gråter så har Ebba börjat släppa på kraven. Hon låter henne få det hon vill så blir det lugnt och tyst igen. 
Som att hon inte orkar, hon vill ha lite lugn o ro. Ibland går hon in på sitt rum och stänger dörren för att vara ifred. 
Hon pysslar därinne och för att sen komma ut och vara hur glad som helst och visa upp något kul.

Idag har vi varit hos tandläkaren och båda hade varsin tid. Ebba försökte få Elsa lite peppad att öppna munnen och såg till att hon inte skulle vara rädd. Även fast hon själv var jättenervös och hade pratar om besöket i flera dagar innan. 
Jag tänker att hon blivit stor så snabbt och blivit lite tvingad till det, även fast jag vet att hon inte vill. 

Hur mycket påverkar det här henne och hur mycket fel gör inte vi?!
Som femåring ska allt handla om lek och känna att sina föräldrar är där fullt ut. 
Vi försöker så mycket men det blir så mycket fel. 

Förhoppningsvis så kommer hon ihåg vissa saker och annat faller bort. Kanske att det var fel färg på cykeln, dom roliga stunderna med syskonstödjare på sjukhuset, dom långa somrarna i Småland eller att hennes mamma alltid var hemma. Jobbar inte du frågade hon förut, nu vet hon varför och jag har ett jobb. 
Hon är iallafall en stjärna som sliter så hårt just nu, med sitt tal, hitta nya kompisar på förskolan och verkligen tar hand om sin lillasyster även fast hon får en känga ibland. 

❤️


Kommentarer (0)
Familjeliv / Storasyster / syskon / älskadebarn / åsidosatt