/ Första 4 månaderna /

Våren

2016 skulle bli vårat år! 
Så många planerade händelser som var i rullning. Bröllop, resa, vi hade en ny lägenhet, allt flöt på och man kunde njuta av livet. Stora planer. 
Det känns så långt borta och vissa saker helt betydelselösa. 
 
Hon var aldrig sjuk som bebis, även fast syskonet gick på förskolan och tog hem baciller. Det var när hon själv började i augusti året innan sjukdomen vid 1.5 års ålder. Det kan inte ha varit cancer redan då. Men hon hade feber ganska ofta från oktober till december. Då undrade man varför är hon sjuk hela tiden? Sen bytte vi förskola och alla sjukdomar försvann. Inte ens en snorig näsa. Vi levde på och allting flöt fint. Alla var glada och nöjda. Barnen älskade sin nya förskola med mindre grupper och mer pedagogisk verksamhet. Det här var bra. 
 
Sen kom febern krypande i mars och förkylningarna avlöste varandra. Hon hade en rejäl hosta som inte gav med sig. Många nätter vaknade hon och grät av hostattackerna. 
Det var en smygande feber som kom och gick, oftast inte över 38.5. Någon gång ibland kom en febertopp men den försvann ganska snabbt med febernedsättande. Hon klagade över magont, kom ihåg det så väl. Vi hade precis köpt en bröllopskostym och var sådär glada som man kan vara inför något stort. Men det kändes när hon sa det, något står inte rätt till. Jag tänkte på ett barn vi känner som förlorade kampen för flera år sedan. Hon hade ont i magen.
 
Det blev maj och nu kom febern varje vecka. 
4 maj var vi på akuten och tog blodprover. Visade ingenting! 
Så förloppet måste varit snabbt. Vi åkte hem med virusbesked.
Hon fick nu ett stort behov av att hämta papper och torka sig på ryggen, korsryggen. 
-Måste torka mamma!! 
Hon hade blåmärken, små mörka oregelbundna prickar lite här och var på benen. Men dom försvann efter några dagars vila. Det är klart att leukemi kom upp i huvudet. Men nej inte vi. Slog bort det lika snabbt.
Men sen kommer man till en punkt när det måste sluta. Så vi begav oss till husläkaren en tisdag i mitten av maj. 
-Det är virus, vila och kom tillbaka om det inte går över.
Bara sådär? Inga prover, bara titta. 
Ok men febern då? 
Hon hade ju knappt feber så vi fick gå hem. Självklart kom den till kvällen. Det börjades spekuleras om vad det kan vara.
Borrelia? Förkylningsastma?  På fredagen gick vi tillbaka och sa att något är verkligen fel. 
Snabbsänkan låg på 7, dvs inget. Gå hem och försök att få till ett urinprov så hörs vi på måndag. Vi ringde inte.
 
#fuckcancer