/ / Första 4 månaderna / Leukemi /

Den lördagen

Hon vaknade vid femtiden på morgonen. Gråtandes. Hon hade så ont i ryggen, ner över svanken och rumpan. 

Vi bestämde att vi åker till närakuten som öppnar kl 8. 
Vi pratade om att det kan vara en urinvägsinfektion som gått för långt. Det kanske är njurbäckeninflammation? Hur kan man missa det osv... Fy stackars liten, måste göra så ont.

Väl inne så var det inskrivning och sjukdomshistoria. Egentligen lät det inte så farligt. Feber runt 38 grader till och från med några toppar och hosta. Då låg tempen på 37.5 så vi var inte"akuta". Men eftersom vi hängde på låset så fick vi komma in relativt snabbt. Stick i finger och fylla 2 pyttesmå rör. Hon var redan då väldigt medgörlig och lämnade fram sina små söta fingrar. Efter en timme fick svar.
Doktorn sa att hennes blodvärden ser inte helt ok ut. Lågt Hb och låga trombocyter. Trombo vaddå? Aldrig hört ordet innan. 
Vi fick en remiss och vi fick ta oss till stora barnakuten. Klockan var runt 10 nu.
Sköterskorna tittade på remissen, undersökte mitt barn och tog temp. Som hade gått ner såklart.
Varsågod att slå er ner i väntrummet. 
Vi väntade, kollade på fiskarna, kollade på tv, köpte korv. Vi väntade i nästan 6 timmar. Självklart frågade vi om när. Men det var mycket allvarligt sjuka barn här idag. Så ni måste vänta fick vi som svar. 
När vi äntligen fick komma in så togs det massa prover igen. Hon emlades i båda armvecken och det såg ut som att hon tömdes på blod. 
Läkaren kom och verkade kluven. Han satt på golvet och kliade sig i huvudet. Bad lite om ursäkt för att vi fått vänta. Han blev inte klok på hennes blodprover och ville göra en utredning. 
Allt kändes lite konstigt, som att dom pratade runt något. 
Det har man lärt sig idag att man måste dra ur vissa informationen och fråga mycket, nästan tjata. 

Det kom in en ny läkare som var lite mer rätt på. Vid den här tiden så hade pappa och syskonet kommit till oss med McDonalds. Så mitt uppe i vår picknick på golvet så får vi ett besked. Vi ska upp på onkologen. Det måste göras benmärgsprov. Men hon måste fylla på blod och trombocyter först. Ok varför ska vi göra detta? Det står still i huvudet på mig. Jag vet varför man gör benmärgsprov. Men hoppades på att hon skulle säga något annat. 
Det är för att utesluta leukemi. Sa hon bara sådär. 
När man känner att man måste kaskadkräkas men kan inte för vi sitter 5 st i ett pyttelitet rum och äter hamburgare. Då biter man ihop för sina små som inte har någon aning om hur grymt detta är. Men egentligen ville man bara skrika. 

Dom små åkte sängvagn upp till onkologen och tyckte det var jättekul. Jag kommer inte riktigt ihåg hur vi kom dit men har i efterhand förstått var vi gick. Vi blev tilldelade ett rum med två sängar. Det kopplades upp dropp, blod och trombocyter som skulle gå under natten. Det var ganska sent.  Det hade gått 14 timmar sen vi kom in. Mitt lilla hjärta var ororlig nu, jag fick inte lämna hennes sida. 
Den natten låg jag i samma säng med mitt lilla knyte och försökte sova. Så mycket som snurrade i ens huvud. Mitt barn har kanske cancer! Varför då? Hon är 2 år och 3 mån. Den busigaste och gladaste sprallisen som finns.
 
Även fast det här var 8 månader seden, så minns jag det mesta som igår. Inte allt, det var mycket runtomkring som föll bort. Men känslorna kommer nog aldrig försvinna. Det var då vi gick in i en ny episod i vårat liv. Då det enda fokuset ligger på Elsas väg till att bli frisk och en totalt förvirrad storasyster 4 år. 
Elsa kom in med blodvärden på 
Hb 60 (ref 150)
Trombocyter 15 (ref 150-400) 
Vita normala (vilket va positivt för hennes leukemi) 
Crp var högt pga infektionen och hostan 

Finns inga ord förutom fula svärord på vad man kände då!

Fuckcancer





ALL / Astrid Lindgrens barnsjukhus / Barncancer / Leukemi barn / akuten / barn / besked / blod / blodstatus / crp / familj / feber / hb / hosta / leukemi / närakuten / onkologen / provtagning barn / q84 / sjukdom / smärta / trombocyter