/ Elsa /

Första återbesöket efter avslutad behandling

(null)

Efter 6 veckor var det dags för återbesök på nks. 
Vi skulle egentligen kommit tidigare men Elsa har ätit zovirax i 21 dagar och så länge det är inkubationstid för vattkoppor så får vi inte besöka sjukhuset.
Helgen efter lucia fick vi veta att en kompis i luciatåget fick vattkoppor dagen efter och risken att Elsa blivit smittad var relativt hög. Hon lär ju få det sa läkaren från avdelningen.
Så istället för att gräma sig över att Elsa står utan skydd så nojade man sig över ett vsttkoppsbryt. Dag 10-21 är störst risk, dvs jul! 
Men hon klarade sig och lättnaden är enorm. 
Elsa har under dessa veckor piggnat på sig rejält, efter förra blodprovet som ändå var 6 dagar efter avslutad behandling så hade hennes hb, vita, neutrofiler och trombocyter redan stigit.
För varje vecka och speciellt nu över julen så är skillnaden enorm.
Hon kör järnet hela dagarna, sjunger och dansar sent i på kvällen. Retar syrran till galenskap så det är rejäla bråk, innan retades hon med men orkade inte hela vägen. Nu ger hon sig inte och går över gränsen varje gång.
De som känner Elsa innan hon blev sjuk kommer nog ihåg dessa egenskaper trots att hon bara var två år.
Tex så satt hon alltid på sina kompisar, kan va för att hon skulle va värst. Hon brottades och vann jämt. Hon snackar omkull folk, berättar hur det ska vara och håller gärna föreläsning.
Man skulle kunna tro att hon är asjobbig:) men själv blir man lycklig för hon är tillbaka. Hon som alltid ser att glaset är halvfullt...

Så senaste proverna, 6 veckor efter avslutad behandling, visade en helt normal tjej.
Hb låg över 120
Vita över 6
Neutrofiler över 3
Trombocyter över 200
Hennes lymfocyter, dom hon var sjuk i var uppe i 2,2.
Dvs helt normalt och hennes profylaxmedicin Bactrim togs bort. Så skönt för sista året blev hon dålig i magen efter varje dos.
Först år hon 4 gg varje helg, då satt hon på toa lördag eftermiddag till tisdag förmiddag.
Sen byttes det till en dos 3 gg/ v må, ons oxh fre. Det blev lite bättre och vi blev inte lika låsta till en toa på helgerna. Magen har väl varit det som krånglat mest tillsammans med alla utslag och tröttheten förstås.

Elsa plockade ut sin sista pärla till supersnöret  och vi känner att hon är så klar nu. Vi vill bara lägga hela cancerskiten i en låda och gömma. Först tänkte vi göra ngt av supersnöret för att det skulle symbolisera hennes kamp. Men vi känner att se Elsa varje dag är det som är allt.
Det har varit så hemskt senaste åren och vi vill inte älta det mer. Vi är aströtta, slutkörda, tålamodet är i botten och sömnen är lite dålig.
Allting sitter fortfarande så nära, minsta blåmärke ger rysningar och hackig natthosta får nackhåren att resa sig. Samtidigt som vi ska återgå till vardag och livet så ska vi försöka mildra det som varit. Jag vet inte hur men jag tror att med tiden dämpas det och att vi skapar nya minnen tillsammans.
Tjejerna är helt förbi det, vi pratar om det och Ebba har börjat inse att man kan dö av cancer.
För det var cancer Elsa hade säger vi till henne nu. Vi har aldrig sagt det innan utan bara pratat om leukemi hemma. Kanske som ett skydd för oss att inte behöva släppa det över henne. Hon har haft nog med sitt.
Framöver så kommer Elsa ta blodprov en gång i månaden och läkarbesök varannan om det inte är något. I mars kommer hon få ta om alla barnvaccinationer i en supermega cocktail i två sprutor. 
Hon kommer tillhöra barnonkologen tills hon fyller 18 år och kommer ta prover där fram tills dess sen går hon över till vuxen.
Dvs hon kommer kollas hela livet.
Om två år opereras porten ut för då minskar risken för återfall. TVÅ ÅR!!! Så lite lätt ångest för återfall kommer nog ligga latent i en.

Imorrn ska hon äntligen tillbaka till förskolan, hon har längtat hela jullovet!

Kram från en lyckligare mamma

Kommentarer (0)
barn / barncancer / cytostatika / familj / leukemi / livet / supersnöret / vardag / vattkoppor